Author Archive for Sara

Här hart vi dem. Mona Sahlins och Fredrik Reinfelds kulturkonsumtion.

Monas lista är bra. Mycket bra. Pop. Elektro. Här har vi mycket svenskt – antagligen för att pusha svensk popmusik som i och för sig går väldigt bra just nu. Men också några av mina egna guldklimpar. Som Empire of the Sun’s ”Walking on a dream” och Miike Snow. Jag tvivlar inte på att Sahlin faktiskt lyssnar på alla dessa band. Men faktum är att det är en för välpolerad spellista. Som om hennes presschef har gått igenom hennes Ipod och valt låtar efter målgrupper som kan tänkas vinnas. Det är ett tjockt minus.

Reinfeldt spellista ger mig känslan av att ha migrän och samtidigt föda barn (nej jag har inga barn, men jag kan tänka mig hur det känns att trycka ut ett kylskåp). Det är dåligt. Så jävla dåligt. Dabuzz någon? Vad fan är det för trams? Har statsministern så mycket att göra att han inte hört musik sen 2002? Och Timoteij? Fyra kariessöta tjejer med trumpeter?

Trots Reinfeldts genanta spellista har den något som Sahlins saknar. Nämligen ”skamlåtar”. Vi har dom allihop. Musik vi lyssnar på i smyg och som vi aldrig skulle medge att vi lyssnar på. Reinfeldts är uppenbarligen Peter Jöbacks smördänga. Jag kan satsa hundra spänn på att Mona vevar armen till Keshas ”Tik Tok” på kontoret när hon tittar igenom all mail.

Summan: Mona vinner generellt. Men stor applåd till Fredde för att han vågar ha dålig musiksmak. Det är en smak i sig.

Och sist men inte minst. Sara ”Kulturelitisten” Yazdanfars skamlåtar. (Jag är medveten om att jag faller låååångt ner i hierarkin efter detta. Men men.)

På första plats: Chris Brown ”Forever”. Kan vara den bästa smörlåten på väldigt många år:

På andra plats: David Guetta ”Sexy Bitch”. Objektifierande? Ja. Sexistisk? ABSOLUT! Men oj vad jag kan veva till den här:

Mats Odell verkar inte vara den vassaste kniven i regeringens låda. Som bostadsminister sa han för några år sedan att ”unga kan bo hemma” när vi byggde färre hyreslägenheter än någonsin.

Men håll ut kära läsare, för Odell does it again! I dag la de rödgröna en miljardsatsning på välfärden där vård, skola och omsorg ska breddas och ha högre kvalitet.

Big Mats svar?

Det är ren Tobleronepolitik. Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket.

SNAP!

Eller vänta… NOT!

Regeringens skattesänkningar gjorde att 25 000 lärare, undersköterskor, sjuksköterskor och förskolelärare sas upp mitt i en brinnande finanskris. Effekterna? Skola, vård och omsorg fick sämre kvalitet. Vilka drabbades? Elever, sjuka och äldre.

Jaaaa, Mats, om det ska krävas att dessa grupper ska få ökade resurser, då anser jag och många med mig att vi gemensamt ska betala för det. Varför? Summan blir mindre och effekterna fler om alla bidrar.

Så medan Odell försöker tramsa bort människors liv med hån kan Mona Sahlin med gott samvete fortsätta lägga förslag på hur vi utvecklar välfärden, hur vi ställer om till miljövänlig infrastruktur och därmed hur vi skapar fler arbeten.

/Sara

Dagen började med en snabbvisit på SSU-distriktets grundkurs för att snacka mångfald med alla de nya, briljanta, smarta och kloka SSU:arna.

Det är fantastiskt att diskussionerna har utvecklats och även nya SSU:are ser vikten i att skrota integrationspolitiken som byts ut med en vass diskrimineringspolitik samt större bekämpningar mot socioekonomiska klyftor och ojämställdhet istället.

Vi är i framkant.

Som vi diskuterade under passet måste det vara nog med att prata om invandrarskapet – även när det är positivt. Det är en förlegad syn på människor. Allt mellan Treriksröset och Ystad är Sverige – politiken ska formas därefter.

När en bil är satt i brand är inte det ett integrationsproblem. Det är ett rättsligt och socioekonomiskt problem – oavsett vem som utför det.

När människor bor trångbott är inte det ett integrationsproblem – det är ett bostadspolitiskt problem.

När människor står långt från jobb är inte det ett integrationsproblem – det är ett arbetsmarknadsproblem.

Det är heller inte ett problem att många nationaliteter bor i Rinkeby, Hammarkullen eller Rosengård. Det är ett problem att människor är fattiga och bostäderna är slitna.

Inget annat.

Vad människor väljer att kalla sig själva – eller andras nationaliteter skiter jag i. Bokstavligt talat. Men politiken ska inte kollektivisera människor efter utseende. Politiken ska ha en vass diskrimeringspolitik. Då hamnar också rasismen och fördomarna inte hos de enskilda individerna – utan i de sociala strukturerna där de hör hemma.

Låt oss därför, en gång för alla, skrota begrepp som etnicitet, invandrarskap, mångkultur och integration. Inte för att de är fula. Men för att de inte har, och aldrig kommer lösa framtidens utmaningar.