Det talas om förnyelse. I det lägger man till ord som utanförskap. Och livspussel.
När den allmänna debatten talar om dessa ting tycker man att det största partiet i Sverige inte ska anamma dessa begrepp när man inte håller med. Men icke.
Socialdemokraterna pratar titt och tätt om livspusslet. Hur vissa lever i utanförskap. Moderaternas triangulering har lyckats. Sossar snackar som moderater.
Vad är problemet? Problemet skapas med dessa begrepp. Utanförskapet bekräftar inte per automatik vad som är innanförskap. Utanförskapet gör allt strukturlöst. Beror utanförskapet på arbetslöshet? Migration? Ojämställdhet? Who knows! Men ”de” lever i alla fall i utanförskap.
Problemet med ordvalen är att de skapar nya problem. Livspussel. Kanske det fulaste ordet skapat av en politisk strateg. Någonsin. (Kommer någon på något fulare – hojta till!)
Livspusslet – människor får inte vardagen att gå ihop. Beror det på stressade arbetsliv? Många aktiviteter? Ojämställdhet? Who knows! Människor har i alla fall svårt att få ihop livspusslet.
Den starkaste tendensen är i varje fall att både utanförskap och livspussel som begrepp gör företeelser i samhället strukturlösa. Utanförskapet berättar inte om klass och vad klassamhället gör med individen. Livspusslet berättar inte berättelsen om kvinnorna som jobbar dubbelt och männen som inte tar ansvar för hushållet eller som inte tar ut sin föräldraförsäkring.
Samtidigt talar mitt parti. Det jag är medlem i. Det jag lägger mitt själ och hjärta i, om förnyelse.
Vad är det? Är det att anpassa sig till en värdekonservativ debatt om familjen som helig? Som fattar besluten kring köksborden och där politiken inte får diktera villkoren? Är det att inte tala om ojämställdheten i vårt land? Är det så känsligt att man inte vågar tala om klass längre?
Jag tror det. Den värdekonservativa vinden som blåser över Sverige gör Socialdemokraterna rädda. Man vet att en individualiserad föräldraförsäkring skulle lösa problematiken i vardagen för många. Kombinerat med flexibla arbetstider. Nattförskola. Och så vidare. Men man vågar inte vara ideologisk. Istället pratar man om livspusslet. Begreppet som gör det privata opolitiskt. Begreppet som används i en jämställdhetkontext – där lösningen blir att man rear ut hushållstjänster som kan damma och putsa åt en.
En progressiv socialdemokrati handlar om att sätta riktningen framåt. Att se balansen mellan en klassisk analys med vad samhället behöver just nu. Det är inte damming och moppning av någon annan, det är en framåtsyftande jämställdhetspolitik, en vass mångfaldspolitik och en ekonomisk politik som ser till hela samhället och inte bara till några. En ekonomisk politik som ser till det mest effektiva för så många som möjligt. Som får människor att nå sina drömmar. Då är det skamligt att tala om förnyad syn på livspusslet och debattera med termen utanförskap. När man i sin ideologiska ryggrad vet att begreppen inte löser några problem. De skapar nya, precis som en vis man en gång sa.
Word? Word.