Min man Poeten är ju som sagt Poet och älskar julblingen. På samma sätt som Lars Norén enligt uppgift hatar uttrycket Norén-jul eftersom han älskar julen. Poeten älskar alldeles speciellt julel. I något svagt ögonblick har jag sagt att det är OK med ett stycke ny julel per år med förhoppningen om att hans guldfiskminne ska svepa iväg löftet. Det har guldfiskminnet icke gjort. Förra året, med nyfödd Liten stod det en helt sjuk ren med släde i vardagsrummet och lyste dygnet runt, även när grusiga ögon skulle se till att amningskontakt uppstod. I år funderar jag på att sätta stopp för vansinner med följande tre argument.
1. Jag kommer från en muslimsk kultursfär. Därmed gör också Liten det. Det gör att vi absolut inte kan överdriva julen eftersom en del av såväl som min som Litens bakgrund då skulle känna sig förtryckt. Det kan leda exakt hur fel som helst. Och om han inte tänker bry sig om mig så kan han väl tänka på Barnet!
2. Klimatet. Julel drar just el. Om du inte bryr dig om mig, tänk på bangladeshiska Barnen!
3. Liten drar ner allt och jag orkar verkligen inte sätta upp det femtio gånger om dagen. Jag orkar inte. Ooorkar inte.
Och så håller vi tummarna för framgång!
Våga Vägra Jul!