Packar för Almedalen. Ner med allt i de stora blå IKEA-kassarna. En med kläder och en med papper och dator. Tjoff.
Ska vara med på seminarier om allt ifrån sexualpolitik till socialt företagande. Det ska bli riktig kul. Men det jag är mest nervös för är SKTF-loppet Valspurten som jag har anmält mig till. Jag har för första gången sedan jag spelade fotboll mellan 7 och 17, typ tränat regelbundet i mer än tre månader. Joggat. Ledsagare har förstås Linna och träningsskolan varit. Linna, MarathonMia och en övertygelse om att jag mår så jäkla mycket bättre när jag rör på mig. Men träningen har jag skött vid sidan om. Inte velat visa upp. Tycker att jag springa för långsamt för att skylta med det. Så det är ett stort steg att springa inför en hel del kollegor.
Under våren har jag sprungit upp till 12 kilometer per gång. Steg för steg. Inga problem. På onsdag morgon ska jag springa ynka 3,5. Tänkte skojjogga distansen i morse för att känna av farten. Det gick helt åt helvete. Spyfärdig fick jag börja gå innan jag ens hade fått upp flåset. Men jag tänker springa på onsdag. För det är ett litet steg för mänskligheten. Men ett enormt steg för springande Maryam.
Har svårt för när människor blir så odelat positiva till Almedalsspektaklet. För ärligt talat, hur många vill egentligen tillbringa den vackraste sommarveckan med att träffa samma människor som man man träffar alla andra dagar plus någon från en branschorganisation du inte trodde fanns som föreslår en marginell lagändring och vill bjuda på frukost samtidigt som han berättar hur smart du är? Alldeles för många, uppenbarligen, eftersom denna galenskap växer sig större och större för varje år. Jag var där för första gången förra året. För att jag blev inbjuden till panelen i ett antal seminarier och jag har inte för vana att tacka nej. Som politiker tar jag varje chans att komma ut med mitt budskap. Samma sak i år.
Men jag åker dit motvilligt. För i den bästa av världar skulle inte människor som träffar eller läser varandra ändå träffas. Det borde vara en massa andra människor. De som till vardags inte deltar i det demokratiska samtalet som borde få Almedalen. Dra lott bland nio miljoner. En person får scenen varje dag. I publiken ska vi politiker och proffstyckare sitta. Och fundera. Och kanske få vara med på en kant, men inte ta över.
Å andra sidan vet jag att jag kommer att ryckas med. Jag älskar politik. Idéerna och drömmarna men också spelet som leder fram till besluten. Och jag är säker på att jag kommer att börja prata med någon. Efter Mona Sahlins tal. Någon jag aldrig träffat förut som kommer att ge mig en helt ny infallsvinkel på livet. Och då kommer det att vara värt det.
Är du på plats så ses vi i Visby – annars bloggar vi. Jag här och syrran på Maktkamp24.
Är på Europarådet i Strasbourg. När jag egentligen längtar hem till sommarstockholm. Den tredje sessionsveckan varje år krockar alltid med sommarstockholm. Det vackraste jag vet. Det roligaste jag vet. Den där veckan när man jobbbar och jobbar för att hinna klart men när jordgubbarna och de solkyssta kinderna och de ljusa kvällarna och drömmen om en regnfri midsommar omfamnar mig. Men nu var det inte det jag skulle skriva om.
På Europarådet diskuteras just nu rapporten Islam, islamism och islamofobi. Bara rubriken säger allt. Så sammanbuntas alltifrån ateister som är uppvuxna i en muslimsk kontext med galna islamister. Samtidigt behövs debatten i ett Europa där holländska politiker kräver skatt på sjalar eftersom de förorener som koldioxid. Då kan man faktiskt tjäna på utsläppen, säger de holländska politikerna. Rapporten fastställer att burka- och minaretförbud strider mot mänskliga rättigheter. Men rapporten avslöjar också det svärtan och hatet i Europa. Där vuxna människor aktiva i en demokratisk kontext är så rädda för en 1 400 år gammal skrift som de inte har läst att de helt tappar fattningen och sina principer.
Har funderat lite på det här med att kvinnor som grupp inte röstar på högern och särskilt moderaterna, som är det enda parti som har fler sympatier från män än kvinnor.
Och det är inte särskilt svårt. Moderater menar att politiken ska göra så lite som möjligt. Det är deras ideologi. Marknaden klarar av samhällets efterfrågan på egen hand.
Samtidigt är det kvinnor som kollektiv som möter störst samhällsproblem. Som behöver välfärden. Föräldraförsäkringen. Förskola. Saker som skapats genom politiska reformer – inte av marknaden.
Och där ligger kruxet. Om moderaterna vill ha fler röster från kvinnor måste de en gång för alla fatta att marknaden inte vill tjäna samhällets sociala strukturer – marknaden vill tjäna pengar. Och det är förstås helt fantastiskt. Men då behövs också en reformistisk och reglerande politik.
Men jag hoppas och tror inte att moderater är villiga att erkänna det. Den Fria Marknaden är ju varenda nyliberals våta dröm.
På vägen till riksdagen träffade jag Solen och Vinden. Det var Greenpeace som kampanjade mot kärnkraften. Nu hoppas jag att centerpartisterna har lite guts. Annars vet ni vad vi gör, va? Vi röstar rödgrönt och river upp beslutet om ett par månader.
I den pågående partiledardebatten visar en uppenbart störd Fredrik Reinfeldt upp sig. Han är störd över de låga opinionssiffrorna bland kvinnor och säger därför kvinnor ett antal gånger. Kvinnorna han träffar vill ha lägre skatter, säger Fredrik. Därför ska kvinnorna få lägre skatter. Men uppenbarligen är det inget vinnande recept.
Till stor del handlar ju det låga stödet om borgarnas ojämställdhetpolitik. Ett axplock:
• Jobbskatteavdraget har ökat inkomstklyftan mellan kvinnor och män. Regeringens samlade skattepolitik har gynnat gruppen män som fått mer än kvinnorna.
• Neddragningar inom kommunala omsorgstjänster drabbar i betydligt högre grad kvinnor än män, som anhöriga, anställda och vårdtagare. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning 4 mars var det 27 000 färre kvinnor anställda i den kommunala sektorn 2009 jämfört med 2008.
• Nedmonteringen av de gemensamma trygghetssystemen som a-kassa och socialförsäkring drabbar i högre grad kvinnor än män.
• Vårdnadsbidraget ökar skillnaderna i ansvar och kontakt med barnen mellan män och kvinnor. I Stockholms togs mer än 90 procent av vårdnadsbidraget ut av kvinnor.
• Jämställdhetsbonusen har blivit ett fiasko. Försäkringskassan har visat att den inte har någon effekt på fördelningen av föräldradagarna mellan kvinnor och män.
• Avdraget för hushållsnära tjänster har inte på något sätt motverkat problemen med den ojämlika fördelningen av hemarbetet mellan kvinnor och män, utan cementerar snarare den rådande ordningen.
• Arbetsgivare med färre än 25 anställda slipper göra jämställdhetsplaner. Större företag behöver bara göra det var tredje år sedan regeringens förslag om ny diskrimineringslag trädde i kraft.
Ni har sett Rocky, va? Ni vet när han kutar runt i Philadelphia på ett träningspass, får alla barn springades efter sig, kutar upp för trapporna på Philadephias konstmuseum, vänder sig om och känner sig bäst i hela världen. Han kommer att vinna! Jag vill att alla ska ha den känslan. Därför drar jag igång ”Fler unga miljonärer” på Facebook. Jag tröttnade helt enkelt på att alla beskrivningar om jobb, unga och karriär bara handlar om elände. Första stegen in på arbetsmarknaden handlar ju om att hitta sin potential och bli världsbäst på det man brinner för. Om det sen ger miljoner i cash – eller tänder en eld värd miljoner – det är upp till dig.
Gå in på sidan och dela med dig av dina tips. För fler unga miljonärer ger jobb, framtidstro och hopp för Sverige – det är värt miljoner.
Läser i AB om svenskans ledarskribent Per Gudmundson som berättat att hans chef PJ Anders Linder berättat att det är Maria Wetterstrand som ska krossas i kommande val. Det är intressant. Väldigt intressant. Att det alltid är en kvinna som ska krossas. Mosa Mona Sahlin. Krossa Maria Wetterstrand. Argumentera inte emot Miljöpartiet, deras politik eller deras båda språkrör. Men krossa Maria.
Förutom det motbjudande ordvalet (som verkar vara artikelförfattarens och inte Gudmundsons eller Linders) i skuggan av mordet på Anna Lindh är det väl konstigt att politikens spelare i allmänhet och Per Gudmundson i synnerhet inte ser strukturerna i detta. Kvinnor som når höga maktpositioner får, till skillnad från männen, personlig kritik istället som männen, politisk. Choklad eller graviditeter blir argumenten. Jag har från flera insatta personer hört att det nu pågår ett race – gräv fram skit om Maria.
Förutsägbart? Tyvärr. Del in könsmaktsordningen? You bet! Och existerande i valrörelsen 2010? Absolut. Som sagt, kastade väl Odell den första stenen.
Senaste kommentarer